Persiska mattor har en lång historia i Iran och dess kringliggande länder. De tillverkades en gång i tiden för eget bruk eller för handel. Att knyta dem för hand är komplicerat och kräver färdigheter, övning och mycket gott öga för att kunna knyta komplicerade mönster.
Om mattorna gjordes för eget bruk kan de ha tjänat mer än ett syfte. Nomader använde dem på tältens golv, som filtar eller väggdekorationer. Man kunde även göra väskor av mattor, men de var oftast av platt, vävt material - inte knutna. För handel fanns det särskilda mattor, mycket konstnärligt gjorda och av värdefulla material såsom silke. Dessa prydde palats, moskéer och det gamla persiska rikets högt sedda invånare. Mattorna hittade även vägen till Europa, till kungahus och dem som hade råd med en äkta persisk matta.
Sedan några år tillbaka har persiska mattor varit en högt ansedd och värdefull vara världen över, men även det traditionella sätt varpå de tillverkas hör till ett av mänsklighetens immateriella kulturella arv. Speciellt kända för mattor är de berömda regionerna Fars och Kashan.
Mattor från det antika Persien är populära som aldrig förr, då de går tillbaka till det ursprungliga tillverkningssättet med naturliga färger, kombinerat med moderna mönster likväl som välbeprövade tillverkningsmetoder.
Nuförtiden kan mattor göras väldigt snabbt av maskiner. På bara en dag producerar moderna fabriker mängder av mattor, som på vissa sätt liknar de berömda äkta persiska mattorna. Men i slutänden är en handknuten persisk matta helt annorlunda än en som tillverkats av en maskin. Det hantverk som persiska knytare gör kräver tid, inre ro och erfarenhet, vilket maskiner inte kan lära sig.
Knytning för hand börjar med att sträcka ut varptrådarna i en vävstol. Denna vävstol kan vara horisontell, vertikal, stationär eller flyttbar. Nomader såsom Qashqai - från södra Iran -använder horisontella vävstolar, som passar nomadernas livsstil. Vävstolarna har nackdelen att varpen inte kan sträckas så mycket som den kan om man använder de professionella, vertikala vävstolarna i fabriker. Därför blir mattorna inte exakt likadana som de som är gjorda på stationära vävstolar. När varpen är sträckt, arbetas inslaget in. Sedan knyts olika material såsom bomull, ull, silke eller kamelhår runt trådarna. Därefter används en så kallad kamslagare för att dra åt knutarna in mot trådarna. Den utstickande luggen klipps och de för långa trådarna på den horisontella kanten fixeras. De skapar mattans framträdande fransar.
Ofta är mattans kanter platt vävda eller de utstickande trådarna längs mattans långsida fixeras också, så att de bildar mattans kanter.
Traditionell knytning kräver några redskap, som inte har ändrats under årtionden. I ena handen en kniv, som behövs för att skära tråden. Sen finns det en kam som används som redskap, en så kallad kamslagare. Denna används för att föra trådarna tätare ihop. Och förstås en sax för klippa trådarna till en enhetlig längd.
I en del områden finns speciella redskap som ger mattor som är annorlunda än andra persiska mattor. Till exempel i Bidjar, en mattprovins i västra Iran som bebos av kurder. Dessa tillverkar extremt stabila mattor med en nästan vertikal lugg. Smuts kan nästan inte komma in i mattan och skada den från insidan. Tillverkningen av dessa mattor möjliggörs genom en teknik att väva vått och användningen av en metallpinne ungefär som en nål. I kombination resulterar dessa tekniker i mycket stabila och kraftiga, täta mattor. Om dessa mattor viks blir de skadade på grund av sin tjocklek och stelhet.
Värdefulla persiska mattor görs av naturmaterial. Dessa kan variera beroende på region. Vanligen används bomull, ull och silke. Nomader använder t.ex. mest ull från fåren de själva föder upp. Medan Sarab mattor också använder speciella material såsom kamelhår för att skapa en kamelfärgad bakgrund.
Varje materials fibrertrådar spinns och används på två olika sätt. Värdefulla mattor tillverkas av handspunnen ull, de billigare nuförtiden oftast av maskinspunnen sådan. Fibrerna spinns i S- eller Z-vridningar. Riktningen åt vilket håll de spinns ger namnet. De flesta persiska mattor spinns i Z-vridningar och sammanfogas sedan med en S-vriden.
Eftersom materialet är så avgörande för en persisk mattas kvalitet används det beroende på sitt värde till olika delar i mattan. Det finns mycket värdefulla sidenmattor, som tillverkas av enbart silke. Andra billigare mattor är gjorda av 100% bomull, som odlas i många områden av det gamla Persien. Andra görs av blandade material, varp och inslaget gjorda av bomull, luggen av silke och fårull. Naturligtvis finns det också skillnader mellan de olika materialen. Generellt kan man säga att ju naturligare desto bättre.
För att kunna forma de persiska mattornas vackra mönster krävs olikfärgade trådar. Trådarna kan färgas för hand med naturliga färger eller med syntetiska färger. Här gäller samma sak som med grundmaterialet: ju naturligare desto värdefullare. När färger såsom anilin kom i mitten på 1800-talet blev kvaliteten på mattorna mycket sämre. När man började återgå till traditionell trådfärgning med användning av naturliga färger började värdet öka igen och ledde till hög trådkvalitet med dess hållfasthet och färgbeständighet. De första Zieglermattornablev kända för snabbt bleknande anilinfärger - mer om detta senare.
Den förmodligen mest välkända och välanvända färgen hos persiska mattor är “mordant red” (sv. översättning ung. bitande röd). Denna färg fås från rubia madder (krapprot) som finns i främre Orienten och runt östra Medelhavet. Denna växt kan även hittas i Tyskland, dock väldigt sällan. Krapprot ger bästa resultat på bomull och blev därför mycket populär. Osmanska färgare uppfann färgningens konst, vilket gjorde det möjligt att färga trådar i en konstant färgton.
Andra färger är indigo (blå) från indigoväxten som nuförtiden används som grundfärg till jeans. Kamomill används också för att få en gul färgton och galläpplen för en svart ton. Att blanda olika färger gör det möjligt att få fram nästan alla färger i hela färgspektrat. På detta sätt kan färgstarka mattor göras med vad naturen ger oss.
Jämsides med dessa värdefulla och tidskrävande tillverkade färger finns det andra som används vid mattillverkning. Bland annat insektsfärger. En lus från Sydamerika och Kanarieöarna används för att göra tegelröd. Lushonorna utsöndrar en syra, vilken är grunden i denna färg.
Till skillnad från naturliga färger är tillverkningen av syntetiska färger ganska enkel, vilket gör de syntetiska färgerna billigare. Kvaliteten kan inte jämföras med den hos de naturliga färgerna. Nuförtiden är moderna färger så bra, att även ett tränat öga inte märker skillnaden. Men en kännare uppskattar konsten att färga med naturliga färger.
Det bör nämnas att vissa persiska mattor har de typistiska kännetecknen, att deras färgsättning kan skilja något i en färg. Denna så kallade abrash- (från det turkiska ordet för fläckig) karakteristiken innebär högst troligt att mattan tillverkats i en by eller i ett hem och att trådarna som använts kommer från olika tillverkningsleveranser. Eftersom trådfärgning där man använder naturliga färger aldrig kan bli exakt samma nyans, skiner färger från olika tillverkning i knappt synbart olika nyanser. Tillverkare av persiska mattor efterliknar ibland abrash för att imitera nomadmattor och för att kopiera denna speciella karakteristik.
Som redan nämnts är Zieglermattor kända för att deras färger bleknar snabbt. Det som egentligen är ett tecken på dålig kvalitet blev ganska populär som vintagelook. Tillverkarna började låta mattorna vara i solen under längre tid så att färgerna skulle blekna och få mattan att likna antik. Nuförtiden kommer de dåliga färgerna på Zieglermattor från solljus och inte längre från dålig färgkvalitet.
Det finns två olika sorters knutar: den symmetriska och den assymetriska. Den första kallas också turkisk knut eller Giordes knut, den andra är även känd som Senneh knut, vilket är missvisande, eftersom mattor från Senneh-provinsen traditionellt är symmetriskt knutna.
Knutarna varierar i lämplighet för olika mönster och hur fina/tunna de är. Asymmetriskt knutna mattor möjliggör krokiga mönster, med figurer eller blommor. Giordesknuten används mest för geometriska mönster, som fyrkanter och romber. Dessa mattor är också mer robusta. Naturligtvis beror det på knytarens skicklighet vad som är möjligt. Därför är mattor från Senneh ofta fulla av blommönster, även om de är gjorda med symmetriska knutar.
Utöver dessa vanliga knutar finns det även några andra. Till exempel Jufti-knuten. Denna knyts, till skillnad från de redan nämnda, runt fyra varptrådar, vilket sparar mycket arbete. Detta ger stormaskiga mattor, som inte är så robusta. På grund av detta blir det lättare för smuts att förstöra mattan. Dessa mattor ser heller inte lika fina ut som de gjorda med Senneh-knut. Jufti-knutar används i Khorasan-provinsen.
När man talar om kvaliteten hos en persisk matta får man inte glömma att nämna knuttätheten. Men det är inte tätheten som gör mattans kvalitet. Det beror mycket mer på trådarna som används. En Gabbeh-matta har låg knuttäthet, men ullen som används är mycket mjuk, därför ökar mattans värde ändå.
Trots detta faktum är knuttätheten viktig för att kunna skilja på kvaliteten mellan vissa mattor. Mattor från Nain, till exempel, kan klassificeras som 4La, 6La och 9La. Det betyder att ju tätare en matta är knuten, desto lägre är dess La-värde och därför är den finare knuten. En 4La har en knuttäthet från omkring 1.200.000 knutar per kvadratmeter. Denna täthet är mycket ovanlig och därför exklusiv.
Nu kan man fråga sig hur en sådan hög knuttäthet kan beräknas. Det är enkel matematik! Man behöver bara räkna knutarna på mattans baksida i tio centimeters längd och bredd och sedan ta detta gånger tio, och får då knuttätheten per kvadratmeter.
Persiska mattor är mycket olika i sina mönster. Olika provinser har skiljt sig från varandra genom att använda sina egna mönster och färger. Ändå har de mycket gemensamt. Ofta ser man en medaljong i mattans mittområde, vilken bygger upp mattan inifrån. Kanter separerar mitten, bakgrunden, och visar mer detaljerat mönster än vad mittenfältet gör. Naturligtvis beror detta också på knytaren. Nomadmattor skiljer sig till och med från andra eftersom de inte har några tydliga riktlinjer, de utvecklas ofta i knytarens fantasi under knytningen.
Persiska mattor kan klassificeras i olika typer av grunddesign eller layout. Till exempel:
Geometriska mönster ses ofta hos mattor med symmetrisk knytning, eftersom detta fungerar bäst med rätlinjiga mönster. Grovt och starkt är det karakteristiska med ett sådant mönster. Mattor gjorda av nomader är ofta rätlinjigt mönstrade.
Några mönster blev berömda långt utanför Irans gränser. Deras omisskännliga stil skiljer ut sig tydligt. Man kan hitta många olika mönster. Några används som generell design och andra för figurativa framställningar.
Mycket berömd är Herati-Dessin med generell design. Detta mönster, med namn efter staden Herat, är typiskt för iranska mattor. En romb delar en blomma. Samtidigt är rombens fyra hörn dekorerade med blommor, även kallade fiskar.
Två mönster med liknande namn, men mycket olika varandra, är Göl och Gül. Det första har ett åttkantigt motiv, det andra ett blommotiv. Vid sidan av dessa tre motiv finns Boteh-Dessin som också är mycket känt. Detta är ett svängt mandelmotiv och används, liksom Herati och Göl, som ett generellt motiv.
Persiska mattor finns i nästan alla storlekar, de kan därför användas till alla syften. Det finns mycket stora mattor från palats och mycket små mattor, hemgjorda av nomader. Storleken påverkar inte alltid kvaliteten, men en del storlekar kan inte tillverkas hemma, eftersom det inte finns vävstolar till det. By- och nomadmattor är vanligtvis i mindre varianter.
Persiska mattor delas in i storlek. De minsta kallas Poshti och har storlek som en kudde (60x40 cm). Mellanstora mattor såsom Saronim har upp till 150x200 cm sidlängd. Det finns också de mycket stora fabrikstillverkade mattorna som är upp till 10 m långa. Kelleghi är en av dessa. Den används som gångmatta, eftersom den är mycket smalare med en bredd på 100 till 200 cm.
Persiska mattor mäts i en gammalt persiskt längdenhet kallad “Zar”, vilken är ungefär 104-112 cm. En Saronim är ungefär 1,5 Zar och en Kelleghi upp till 6 Zar.
De flesta persiska mattor är rektangulära. Därför finns de nämnda måttbeteckningarna. Det finns även fyrkantiga, ovala och runda former, vilket kan ge olika effekt beroende på rummet. Vidare finns det gallerimattor, perfekta för hallar/entréer. Speciellt för denna form är att fransarna saknas på ena sidan, detta för att de inte ska fastna i dörren. Även trappor dekoreras av mattor av denna typ. I 1800-talets borgarhem var sådana mattor mycket populära.
När en matta är färdigknuten i önskad form och design måste den gå igenom ytterligare några steg innan den når marknaden. Ett steg är att klippa luggen, detta kallas putsningen. Mattan måste också gå igenom flera kvalitetskontroller och måste torkas, vilket gör färgerna mer hållbara och befäster mattans form.
En gång i tiden var putsningen mycket tidskrävande. Nuförtiden gör maskiner enkelt detta arbete på kort tid. Putsningen behövs för att klippa luggen till en enhetlig längd, vilket gör att mönstret framträder tydligare.
Efter putsning duschas mattan med stora mängder kallt vatten och rengörs sedan med speciella medel. Därefter pressas överflödigt vatten ur mattan. Detta steg hjälper till att stabilisera färgerna och att bli av med smuts.
Eftersom ingen vill ha en våt matta måste den nu torkas. De naturliga färgerna som använts torkar bäst i solljus, så man kan se fält av persiska mattor runt alla tillverkningsplatser. Om mattan torkar ojämnt kan det hända att det påverkar dess form. Därför är det viktigt att se till att den torkar jämnt.
Slutligen kontrolleras mattan en sista gång innan den kommer ut på marknaden. Om det finns några felaktigheter repareras de. Efter allt detta är mattan redo att säljas.
Persiska mattor har sitt ursprung i Iran och dess kringliggande länder. Egentligen endast från Iran. Mattorna från länder som Afghanistan eller Pakistan kallas orientaliska mattor. Man skulle kunna säga att persiska mattor är en underkategori av orientaliska mattor. De är de allra mest kända, därför kallas vanligen alla mattor från främre Orienten “persiska”.
Särskilt i de större städerna i Iran hittar man mattillverkning, vilken ofta härstammar från det som tidigare var mattillverkare vid hovet i det gamla persiska riket. Tabriz eller Tebriz är sedan årtionden en plats för fin mattillverkning. Här finns många fabriker som tillverkar mattor som aldrig förr. Tabriz ligger i norr ochKerman i sydöstra Iran. Eleganta mattor, klassade som de bästa, görs här. Mashad ligger i östra Iran. Från Kerman är det 1000 km till staden som är känd för stora mattor och den mjuka Khorasan-ullen. Direkt söder om Teheran hittar man den berömda mattprovinsen i centrala Iran. Kashan. Den mattknytning som finns där är en del av mänsklighetens immateriella kulturella arv. Om man reser bara en liten bit längre söderut kommer man till Isfahan. Geografiskt är detta mitten av Iran. Mattor från denna provins är mycket fina, gjorda av silke och därför mycket värdefulla. Även de inte heller långt från Isfahan gjorda persiska mattorna från Nainhör till Irans bästa mattor. Nain-mattor klassificeras genom knuttäthet. Den norra delen av centrala Irans mattindustri är inte startad av Kashan, utan snarare av Ghom. Denna stad är liksom Irans andra centrala mattprovinser berömd för mycket fin knytning och användningen av silke. Förutom de nämnda städerna finns det fler regioner som är kända för sina mattor, såsom Hamedan. Denna i nordväst belägna region, med huvudstad med samma namn - en av världens äldsta städer - tillverkar mattor med lätt igenkännliga Herati-mönster. Naturligtvis finns det fler regioner som tillverkar mattor. Några små byar har till och med sin egen mattkultur, så detaljerad är den persiska mattvärlden.
Pakistan och Afghanistan tillverkar också mattor, som inte kallas “persiska”. Dessa orientaliska mattor imiterar ofta persiska original. Men det finns även självständig tillverkning. Afghanistan har sin välkända Khal Mohammadi, som karakteriseras av djupa toner av det röda färgspektrat. Utöver denna matta från landets norra del ärAfghan Aqche en annan orientalisk matta känd över landsgränser, denna är lite grövre än sin bror från landets norra del.
Pakistan tillverkar mattor som inte har lika hög kvalitet som de från de persiska kulturregionerna. Detta kan bero på de kortare traditionerna och trådar av sämre kvalitet. Inte desto mindre har detta land en mycket stor tillverkning som sysselsätter många arbetare.
Persiska mattor är samlarobjekt. Det är inte för inte som de är så kända. Iranska mattor är en del av världsarvet och har vunnit pris för det. De finaste materialen tillsammans med årtiondens kunskaper. Ofta kopierade, aldrig matchade. Eftersom det inte är möjligt att helt enkelt färga trådar och knyta dem på en ram. Hantverket, inte konsten, måste läras ut och läras. Den oändliga erfarenheten och den exakta kunskapen om materialen gör att mattorna kan tillverkas till sin fulländning. En persisk matta är därför inte bara en bit golvbeklädnad, det är alltid en del av den persiska kulturen.
Här kan du välja vilka data som kan samlas in under ditt besök på vår webbplats.
Vi samlar in data under ditt besök för att visa dig relevant innehåll om produkter. För att välja innehåll som är relevant för dig använder vi information om tidigare köp och dina interaktioner med webbplatsen. Vi kan vidarebefordra denna information till tredje parter som Facebook och Google i krypterad form. Detta gör att vi kan visa dig relevanta annonser på webbplatserna och i tredjepartsappar.
Vi använder dessa data till att förbättra din shoppingupplevelse, förhindra buggar och testa nya funktioner, samt till att genomföra analyser av shoppen som är av relevans för användarerfarenheterna och verksamheten.
De data som dessa tjänster samlar in är nödvändiga för webbsidans tekniska prestanda, för att ge besökarna tillgång till grundläggande shoppingfunktioner, för att säkerställa tryggheten och förebygga bedrägerier. Dessa funktioner är alltid på.
