Perserteppichar

Tabriz, i nordvästra Iran, är en av de mest kända platserna för mattvävning. Redan på 1500-talet fanns det verkstäder här som arbetade för hovet.

En Tabriz-matta (även kallad Täbriz-matta) kännetecknas av sin precision.
Mönstren är mycket tydliga, nästan som om de vore ritade. Ofta hittar man stora medaljonger i mitten, omgivna av blomrankor, arabesker eller jaktscener.
Vissa mattor från Tabriz visar också figurliga framställningar, vilket annars är ganska sällsynt.

Färgerna är starka, röd, blå, ibland beige som balans.
En Täbriz-matta framstår som närvarande. Den passar bra i stora vardags- eller matsalar, där den blir rummets mittpunkt. Den som ser den märker omedelbart noggrannheten i arbetet. Inom fackkretsar talar man därför ofta om den "klassiska Tabriz-stilen". Vissa handlare använder också beteckningen Tabriz Iran-matta.

Keshan är en stad i centrala Iran som är känd för sina mattor med starka färger. Typiskt är ett stort, runt medallion i mitten som tydligt kontrasterar mot bakgrunden. Det omges av blommönster som fyller hela mattan. Huvudfärgerna är röd och blå, kompletterat med ljusare nyanser som betonar mönstret.

En Keshan-matta ger ett traditionellt intryck.
Den passar bra i rum som är klassiskt inredda, som ett matsal eller ett vardagsrum med tunga möbler. Även i ett större rum kommer den till sin rätt, eftersom de starka färgerna gör golvet livfullt.
Många betraktar Keshan som den typiska persiska mattan, eftersom den så starkt motsvarar den bild man har i huvudet när man pratar om "en äkta persisk matta".

Ghom, även skrivet Qom, är ett relativt ungt knutcenter, men mattorna därifrån är numera världsberömda.
Särskilt kända är stycken av ren siden. De är mycket fint knutna, ibland med två miljoner knutar per kvadratmeter. Det möjliggör mönster som är så detaljerade att man nästan kan betrakta dem som en miniaturmålning.
Färgerna sträcker sig från guld och elfenben till grönt eller blått, ofta med en nästan skimrande effekt.
En Ghom-matta är känsligare än ett stycke av ren ull och används därför sällan i vardagen. Många Ghom-mattor är av siden och därmed känsliga. Därför lägger man dem sällan i områden där man går mycket. Ofta hittar man dem i ett arbetsrum eller i ett rum som inte används hela tiden. Vissa ägare hänger till och med upp dem på väggen, eftersom de hellre vill titta på dem än gå på dem.

Mashhad ligger i nordöstra Iran. Därifrån kommer mattor som ofta är arbetade i kraftig röd färg, med mörkblå mönster som kontrast. Typiskt är ett stort medaljong i mitten, som tydligt avsätter sig från bakgrunden. I handeln finner man dessa stycken ofta under beteckningen Mashhad-matta.

En Mashhad-matta behöver plats. Många av dessa mattor är också mycket stora, så de är särskilt bra lämpade för stora ytor.

Kerman ligger i södra Iran. Mattor därifrån känner man genast igen på sina mönster. Ofta är det blommor, blad eller hela buketter som sprider sig över ytan. Färgerna är oftast röda och blå, ibland även kombinerade med ljusare nyanser. Många stycken verkar levande, nästan som om mattan vore en trädgård på golvet.

En Kerman-matta passar bra i större rum. Den kommer till sin rätt när man kan se den helt utan att möbler skymmer den. Särskilt i vardagsrum eller matsalar gör den sig bra, eftersom den får rummet att kännas varmare och mer färgglatt.

Kaschmar ligger i nordöstra Iran, i regionen Khorasan, och har gjort sig ett särskilt namn inom mattvävning. Till skillnad från många andra persiska mattor, som främst visar blommönster eller medaljonger, berättar Kaschmar-mattor ofta riktiga historier.

Kaschmar-mattor verkar vid första anblicken inte bländande.
Färgerna är oftast något nedtonade: mörkröd, en jordnära beige och stark blå förekommer ofta. När man tittar längre märker man att just denna blandning ger mattorna deras speciella effekt.

Verken har något värdigt över sig, ibland till och med en viss tyngd, vilket gör dem mycket närvarande i rummet. Deras vävning är fin, utan att vara så filigran som de extremt täta silkmattorna från Ghom eller Isfahan.

Kaschmar-mattor uppskattas särskilt av samlare som söker något ovanligt. För varje stycke är inte bara en hantverksmässigt värdefull matta, utan också ett kulturellt vittnesbörd. I vardagsrummet eller i ett mottagningsrum utvecklar de sin effekt bäst. Vissa ägare hänger dem till och med på väggen, eftersom de bildliga scenerna kan betraktas som konstverk.

Viktiga egenskaper är knuttätheten, kvaliteten på ull eller siden och tydligheten i mönstret.
Även baksidan ger ledtrådar: på ett äkta stycke är mönstret tydligt synligt där.

En persisk matta är robust, men den behöver rätt skötsel.
Det är bäst att dammsuga den regelbundet utan att trycka för hårt på fibrerna. Fläckar bör tas bort omedelbart, helst med en trasa som inte släpper ifrån sig något. Att gnugga är dåligt, eftersom det kan få ullen att tova sig.